För första gången i år såg jag en ekorre, en ensam och gråaktig ekorre bland vitsipporna. För det var faktiskt en massa vitsippor kvar ute i år.
Men jag lärde mig en sak från förmiddagspromenaden, att inte en låta ett piggt och busigt barn gå/springa själv i slutet när hunden vill hem och barnet åt ett annat håll. Jag höll på att bli tokig. Så på denna promenaden fick Elina gå själv i början av promenaden istället och sedan fick hon sitta fastspänd i vagnen tills vi kommit hem. Då gick det mycket smidigare och jag slapp gråt och skrik från Elina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar