utelåst!!!

Japp det blev jag i natt, natten mellan onsdag-torsdag. Jag börjar från början.

Vi går och lägger oss som vanligt. Plötsligt vaknar jag av att Zigge står och gnäller vid sängen. Jag förstår direkt vad han vill eftersom han har vart dålig i magen i några dagar nu. Jag väcker mille och försöker få honom att gå upp och gå ut med Zigge. Men näpp han orkar inte säger han. Så jag tar mig upp i sängen och får tag i en fleectröja och ett par mjukisbyxor. På med skor och jacka och ut genom dörren. Ner för trappan och ut. Zigge stackarn drar mig till rabatten där han gör vad han behöver. Vi går tillbaka till dörren och jag ser den slå igen. Jag känner efter i fickan efter nycklarna Inga nycklar där. H*lvete! tänkte jag. Jag letar efter några små stenar som jag kan kasta på fönstret, tur att vi bor på första våningen. Men det är inte lätt att hitta några stenar när de precis har sopat upp allt grus från vägen. Jag springer runt till framsidan och känner på dörren där, den är också låst. Men där hittar jag i varjefall lite små stenar att kasta. Jag kastar dem på fönstret samtidigt som jag ropar och busvisslar. Någon måste ju vakna tänkte jag. Men nej då. Jag upprepar proceduren i över en timme. Springer fram och tillbaka för att känna på dörrarna, håller tummarna för att tidningsbudet ska komma eller att securitas ska åka förbi som de gör på natten. Men nej inget tidningsbud, ingen securitasbil. Vad ska jag göra. Jag fryser och är riktigt trött och jag känner att värken i magen börjar komma smygande. Efter ytterligare några minuter kommer jag att tänka på äldreboendet en bit bort, de måste ju ha en telefon. Min telefon låg på laddning hemma, visst är det typiskt. Men väl borta vid äldreboendet var det ingen som öppnade. Jag överväger att gå till mamma och pappa. Jag gör så. Efter en obehaglig promenad dit (det är en del konstiga bilar som åker runt på natten, undra vad de gör egentligen) står jag tillslut utanför deras dörr. Jag plingar på och helt plötsligt stor gråter jag. Dörren öppnas av en chockad pappa och mamma som undrar vad jag gråter för och vad jag gör där. Hulkande får jag fram: "inga nycklar", "fryser". Mamma förstår direkt medans pappa står frågande kvar i dörren och frågar mamma vad jag säger. "Stäng dörren hon fryser" säger mamma och pappa börjar nu förstå vad det är som har hänt. Jag får på mig en till fleecetröja och ett par tjocka vantar. Men när jag äntligen börjar få tillbaka känslen i fingrarna så bränner det. Mamma tar på sig lite kläder och får med mig till bilen och sjuktsar hem Zigge och mig. Hon följer oss upp och in i lägenheten. Mille sover fortfarande och vaknar inte nu heller. Mamma åker igen. Jag gråter fortfarande och har vid det här lagret riktigt ont i magen. Jag slänger in vetekudden i micron och tar mig en stark värktablett. Nu äntligen vaknar mille och frågar "varför gråter du?" "jag har vart ute i nästan 2timmar! Jag fryser, har ont i magen och är riktigt trött" "varför gick du inte in då?" "Min nycklar ligger här inne och dörren var låst!". Ibland blir man riktigt trött.

Efter ytteligare en halv timme så kommer jag äntligen i säng. Jag somnar gott och helt plötsligt vaknar Elina. Jag väcker Mille som sover hårt. "Ta hand om Elina hon är hungrig" säger jag till honom till svar får jag "kan inte du göra det jag är trött". Nu höll det på att brista för mig igen, "Nä jag har redan vart ute i två timmar om du redan glömt det, du får ta henne!".

Nu idag när jag pratade med han hade han redan glömt allt som hände i natt. Killar, säger jag bara. Och han som säger att han inte sover hårt.

Tur att mamma och pappa bor så pass nära som de gör. Vad skulle jag annars gjort? Frusit ihjäl? Det var inte frost på bilarna då men när mamma gick upp på morgonen så var det så hon fick skrapa rutan. Så det var riktigt kallt.

Tack mamma!!!!

Mille..... sov inte så hårt! i varjefall inte när din sambo är ute mitt i natten och inte kommer hem inom rimlig tid.

Denna dagen har gått åt till att försöka vila, jag är riktigt trött. Och sedan har vi vart ute och gått en liten sväng (med nycklar) och försökt planera dopet lite.

Jag kommer nog aldrig mer att gå ut utan mina nycklar. Hoppas att jag lär mig av mina misstag!