Igår på gårdsfesten på elinas dagis stod jag och pratade med en av de trevliga fröknarna. Vi pratade barn och dagis. Hon frågade hur vi hade löst det med föräldraledigheten innan Elinacbörjade dagis. Jag förklarade då för henne att jag har kunnat jobba kväll på mitt jobb och att det då har funkat bra så. Jaha, sa hon, så din sambo var föräldraledig på dagarna då. Nä, var har jobbat dag och jag kväll, förtydligade jag då. Jaha okey, svarade hon, då sov Elina hela nätterna då eller? Nä, hon sov knappt alls vissa nätter svarade jag. Hur orkade du, frågade hon sen?
Ja hur orkade jag?! Det enda jag kunde svara var: jag vet inte, jag antar att man gör det man måste.
Just den frågan: Hur orkade du? Har jag funderat på sen jag fick den men jag har fortfarande inte kommit på någon förklaring. Alla som känner oss vet att vi hade det otroligt jobbigt på nätterna. Och jag antar att jag/vi egentligen inte gjorde det, orkade alltså. Men som sagt, man orkar det man måste om man inte har något val.
--via iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar